+13


Jadu. Vad ska jag säga? 

Tretton dagar efter BF. Är in på FL varannan dag. Gör hinnsvepningar, mäter kurvor, kollar ultraljud. Bebisen mår prima och jag..ja. Hur mår jag? Jag kämpar varje minut för att hålla humöret i skick. För att inte lägga mig ner på golvet och bryta ihop. Jag vet att det inte hjälper, varken mig eller bebisen. Jag har inget val, måste hålla mig stark. Måste vara modig, utvilad, redo, positiv. Men. Jag måste vara ärlig och säga att jag nog aldrig kämpat såhär hårt för att inte falla sönder. Jag gråter. Tänker hemska tankar. Tar mig samman. Badar. Sover. Försvinner in i en talbok. Utför hushållssysslor. Myser med familjen. Tänker på att allt snart är över. Snart

Jag låter det vara nu vara tyst här tills tidsoptimisten inom mig kommer ut. Litar inte riktigt på vad jag skriver längre. Känner mig inte som mig själv stundvis. Ut ska syskonet i alla fall snart, med eller utan igångsättning. 

Kram ❤