TIDEN PÅ BB

Efter att vi fått rulla tillbaka upp på förlossningen fick vi födelsedagsfika. Detta var något vi inte fick förra gången då jag mådde så fruktansvärt dåligt och Ellian fick vara på barn istället för med oss. ville jag bara sova. Nu var jag pigg och otroligt glad över att få ha min tjej på bröstet. Vi fikade, stirrade som förtrollade på vår skatt och pratade med lite barnmorskorna. Läkaren Monica kom och tittade till oss och efter ett tag rullade vi vidare till vårt rum på BB.
 
Lilla tösen spenderade sedan sin första natt utanför magen med att försöka lära sig att äta ungefär en gång i halvtimmen. Inget jag hade något emot, men som nyopererad är det väldigt svårt att röra sig så jag sov inte många minuter. Men som nybliven mamma är man hög på kärlek så sömn blir inte så viktigt. Hon sög som att hon aldrig gjort annat, bajsade två gånger, kissade, kräktes och bevisade för oss alla att allt fungerade fint. Tänk så stolt man kan bli, hehe. Jag började få ont av både eftervärkar och av såret i magen under natten då bedövningen släppte så jag hade en rätt jobbig natt om man bortser från det magiska i att äntligen få henne utanför magen. 
 
Dagen efter (fredag 2/11) ville jag försöka mig upp ur sängen vid 07. Det gick över förväntan och en timme senare gick jag runt på inne på avdelningen med bebis i rullvagnen. Jag hade förstås fortfarande väldigt ont, men att bara vara sängliggande fungerar liksom inte heller. Jag sov ett par timmar med henne på bröstet och sedan var det äntligen dags för det stora mötet mellan storebror & lillasyster! 
 
Ellian hade med sig ett paket till henne som han hade valt ut på Lekia. Han erbjöd sig såklart att öppna det åt henne, hehe. Hon låg i rullvagnen och han började direkt att klappa på henne, pussa henne på huvudet och han strålade upp i hela ansiktet när vi berättade att det var hans lillasyster och att han var hennes storebror. Det var så fint 💕Min målbild genom hela graviditeten. Ljuger om jag säger att jag inte fällde ett par tårar denna stund. Familjen var samlad och jag var lyckligast. 
 
Dagen efter packade vi ihop våra saker för att lämna BB. Sista gången i ett av rummen där, helt säkert. Jag var fortfarande rätt ofärdig men på jag gjorde mitt bästa med att stappla mig fram. Jag tror det tog 5 minuter för mig att sätta mig i bilen och bilfärden hem var minst sagt smärtsam. Men vi ville hem och påbörja livet som tvåbarnsföräldrar. Jag minns hur nervösa vi var när vi åkte hem med Ellian. Nu var känslan något helt annat. Antar att det blir så med andra barnet..
 
 
välkommen ut älskling 😇😍
 
 
stolt pappa 😘😍
 
 
första mötet med storebror 💕💕💕
(japp, hon kräktes på honom 😆)

 
 
uppe på promenad morgonen efter.