LUNCHDEJT


Efter att vi varit på återbesök på barn med Ellian (för hans astma) mötte vi upp Jessica och barnen för lunch på Verandan 👌 Nu ligger hela familjen i soffan och alla sover förutom jag, hehe. Vi har tagit bort Ellians sovstund på dagen men nu när han somnade framför barnprogrammet får han sova ett litet tag tänkte jag. Hoppas inte sövningen ikväll tar hundra år bara...

FÖRSTA BADET,

 
lillans första bad 💕
hon tyckte det var helt okej i ett par minuter,
men ville sedan upp hehe..

NYA VARDAGEN..

 
slut på dessa mornar.
 
Jag antar att jag inte är ensam om att känna mig orolig inför att börja den nya vardagen med två barn nu när Alexander ska börja jobba igen. Det har varit en jobbig tanke redan från dag 1 sedan hon kom och när Ellian reagerade med sömnsvårigheter och trots mot oss föräldrar blev det inte direkt bättre. Tanken på att vara ensam med båda två hela veckorna. Hur ska jag klara det? Hur grått hår kommer jag att få? Hur många utbrott och hur svettig kommer dagarna att bli? Suck..
 
När man är en person som ställer extremt höga krav på sig själv är det såklart självförvållat att känna såhär. Jag skulle kunna skippa städa mitt hem pedantiskt varje dag, skippa att försöka undvika halvfabrikat, alltid se till att allt är perfekt osv. På så vis kanske min vardag skulle bli mer hanterbar. Men det är så väldigt, väldigt svårt att släppa på "den man är". Att känna att det är okej att inte bädda sängarna varje dag, att tallrikarna får stå kvar på bordet en timme efter frukost, att tvätten inte alltid är vikt i prydliga högar och att varenda låda i hemmet är i pedantisk ordning, att det är okej om jag inte dammsuger varje dag och plockar upp alla leksaker från golvet 1000 gånger per dag med mera... Då skulle livet skulle bli..lättare?
 
OJ som jag babblar. Jag ligger för närvarande sjuk i soffan och tycker lite extra synd om mig själv. Har troligtvis fått mjölkstockning med feber, huvudvärk och dessutom sömnbrist och ont i magen. Blä..